I tidiga moderna Kina ledde behovet av kredit och för att slippa bördan av tusentals kopparmynt till införandet av papperspengar, allmänt känt idag som sedlar. Detta ekonomiska fenomen var en långsam och gradvis svår process som ägde rum från slutet av Tangdynastin (618-907) till Songdynastin (960-1279). Det började som ett sätt för handlarna att byta tunga mynt mot kvitton för deposition av skuldebrev från butiker och grossister.

På 1000-talet började Song dynastins regering sprida ut dessa anteckningar bland handlarna i deras salt industri. Song Regeringen beviljade flera butiker ensamrätt att ge ut sedlar, och i början av 1200-talet tog regeringen slutligen över dessa butiker för att producera statligt utfärdade valutor. Men de utgivna sedlarna var fortfarande bara regionalt giltiga och tillfälliga. Det var inte förrän i mitten av 1300-talet som en rikstäckande valuta genomfördes.

I Europa var Sverige först med papperspengar år 1661. Sverige var rikt på koppar, vilket på grund av kopparens låga värde medförde utomordentligt stora mynt (ofta vägde dem flera kilo).

Fördelarna med en pappers valuta var många. Det minskade transporten av guld och silver och därmed sänktes riskerna, det gjorde möjligheten att låna guld eller silver mot ränta lättare, eftersom det bara lämnade långivaren först när någon annan inlöst anteckningen, och det tillät en uppdelning av valutan. Det gjorde det möjligt att sälja aktier i aktiebolag och lösa in dem i papperspengar.